Ska det alltid vara tabu att nybliven mamma går ut och roar sig?

Jag tycker att detta är helt sjukt , trots att barnen är i goda händer hemma hos sina pappor så är det fel av mammorna att träffa vänner och roa sig för en dag!

Papporna får iallafall löpa amok , tydligen en jävla huvudsak.

Jävla samhälle.

Det är då fruktansvärt , vissa kanske inte behöver komma ut.

Men dom som behöver det då?

Det är ju inte så att man glömmer att man är mamma!

Elmer är det värdefullaste jag har & det är underbart att vara med honom!

Det är många som inte skaffar barn för att alla säger att "livet tar slut"

Det gör det väl inte?

men just det , morsorna får ju inte gå ut , jahapp då var ju livet slut , eller ja iaf utelivet ..

Jag tänker inte gömma mig bakom en gråsten tills Elmer fyller 18, för att sen hoppa fram å säga - jaha va hände?

Jag tänker umgås med vänner och roa mig , Och jag tänker ta med mig Elmer till platser jag vill upptäcka och till dom platserna jag saknar!

Livet är inte slut , det har precis börjat ett nytt!

Det är väldigt trasigt.

& jag orkar inte försöka laga det något mer.

För det blir samma igen.

Jag tänker enbart fokusera mig på 2 saker , det är viktigast.

Jag är iallafall glad att jag är den jag är! 

Amning.

Att amma har alltid varit något som jag har velat gjort när jag skaffat barn.

Man blev mycket bra informerad av barnmorska & andra medans man väntade barn.

Om och om igen var det samma ord man fick höra , speciellt 4 ord.

- Det är mycket viktigt!

Det var ju självklart att man förstog det , modersmjölksersättning fanns inte i tanken. Men man var ju givetvis informerad om det med , att den fanns där som en trygghet om något skulle fela.

Jag körde på som en idiot , japp en riktig jävla idiot var jag när jag kom hem från förlossningen.

Jag slappnade inte av för 5öre! Städa , tvätta , diska osv.

Och såklart ammade jag Elmer.

Minsta tecken på att han levde så stoppade jag bröstet i munnen på honom.

Han ökade genast bra i vikt , och vi fick mycket beröm för det.

Jag sov nog inte mer än 2timmar om dygnet i några veckor.

Fick panik när vi var på första promenaden med honom i vagnen, inne på ica började han bli lite missnöjd.

Jag fick genast panik. Det enda som fanns i mina tankar var att han var hungrig.

Jag som aldrig har varit förtjust i att blotta mig överhuvetaget , tyckte detta var hur hemskt som helst! För jag tycker inte att en sunkig toalett inne på pizzerian är en bra miljö att amma sitt barn på. Var finner man ron där inne?

Marcus tog iallafall upp Elmer och han lugnade sig.

Påväg hem så hade jag eld i baken (givetvis är det bara uppförsbackar hem till oss från centrum. Vilket gör att vägen känns ännu längre.)

Efter den gången så fick han mat innan vi gick någonstans , det är ju så man ska göra såklart. Man lär sig.

Jag åt inte alls mycket , knappt något faktiskt. Jag drack mer än vad jag käkade.

Jag hade så mycket annat att tänka på. Och det kom alltid något ivägen som var viktigare att göra än att äta.

Jag var totalt sönder stressad, vilket slutade med att amningen slutade.

Det funkade inte längre och Elmer blev frustrerad över att det inte kom nog mycket.

Vi började med ersättning.

Amning ska vara en mysig stud för mamman & barnet.

Och barnet får ju i sig precis allt det behöver , så otroligt bra.

Tyvärr så tog jag inte hand om mig själv i början och visste inte vad det skulle leda till.

Jag tog iallafall detta beslut , för jag ville inte vara ett "vrak" till mamma.

När man halvt somnar när man sitter och ammar så blir man heller inte en trygg mamma.

Jag skulle även missa allt som han skulle ha gjort , ex.första leendet. Det hade jag aldrig lagt märke till om jag hade fortsatt , för inom mig var jag helt borta.

Nu till vad jag fick i utbyte!

Jag började sova bättre vilket gjorde otroligt mycke!

Marcus kunde börja mata honom & knyta starkare band med sin son.

Det gjorde även att all den hårda press ja kände försvann lite.

Vi kunde åka iväg utan att jag skulle känna mig tvingad att klä av mig inför främmande människor.

Sen så blev jag mer uppmärksam & såg precis allt nytt som Elmer gjorde.

Mindre roligt som man fick på köpet.

Alla dessa "veta bäst tanter" som började predika högt och lågt.

- Ammar du?

- Du ammar väll?

- Jag har alltid ammat mina barn och det har funkat utmärkt!

   osv ..

- Nej jag ammar inte , det funkar inte.

- Mycket konstigt , bla bla bla , så här gjorde jag.

- Det borde ju funka!

- Testa så och så istället.

Tror ni seriöst att det hjälper? Och jag ska faktiskt inte behöva känna mig som en som ligger på backen när ni börjar öppna eran käft!

Och jag har ingen som helst anledning att förklara varför!

För kan ni inte fråga hur jag mår så är ni inte värda att höra resten av historien heller!

Hade detta hänt mig för några år sedan så hade jag bett dessa människor dragit så långt åt helvete som det bara går!

Kan bara säga att det är väll tur för er att jag har ändrat attityden något.

Men jag kan sakna den ibland, för man kröp aldrig med något svar.

Om man sparkar på nån som redan ligger så blir det inte lättare för den personen att resa sig upp!

Hade nån vänlig själ istället frågat , hur mår du? Funkar allt för vissa har det ju väldigt svårt i början?

Då hade jag berättat precis allt. För då är det inte en sådan person som dömer.

En kompis som matade sitt barn med ersättning , hon ljög och sa att hon ammade för att slippa allt tjat! Jag förstår henne till 100%!

Men jag tänker inte ljuga , för jag ska bli accepterad för detta!

Och ingen ska behöva lägga sig i varför egentligen.

Elmer får bröstmjölk nångång ibland nu , på sked.

Han får det lilla jag lyckas få ut och det kanske inte är mer än någon matsked om dagen.

Han är värd det bästa , och såklart ska han ha trygga och starka föräldrar!

Han är en lugn liten kille och man märker att han trivs med sin omgivning.

Han pratar tillbaka när man pratar med honom.

Han skrattar & ler väldigt mycket när man får ögonkontakt med honom & när man pussar honom!!

Underbart barn helt enkelt!

Oavsett vilka val han kommer göra i sitt liv så kommer jag alltid älska honom! 

Och jag kommer stå för dom valen jag gjorde när han växte upp!

Ingen ska behöva lägga sig i , för oftast förstör det mer än vad det hjälper.

Idag är det en sån dag som jag tänker tillbaka på fina minnen.

2004 - Då var man som lyckligast.

Kan man få tillbaka den gamla lyckan på burk?

2004 -

Det går faktiskt inte att beskriva , man måste ha varit där bland oss och upplevt det för att förstå.

Det var vi , vi "dedära".

Vi var unga och nyfikna.

Vi gjorde alltid någonting hela tiden, hela dagen varje dag.

Allt var en ständig lycka, trots vissa motgångar.

Vi gjorde sånt man inte får och vi lärde oss inte utav misstagen :)

Vi gjorde dom igen & igen.

Vilka drömmar man hade då, som man aldrig skulle kunna tänka sig nu.

Vi träffade alkoholen för första gången.

Vi gjorde bort oss men kom snabbt igen.

Det finns så mycket lycka och kärlek när man blickar tillbaka dit.

Jag är så otroligt glad över att jag var där just då , med dom fina människorna omkring mig.

Skulle vilja att alla vi som var där då , träffades igen nångång.

Kanske skulle vi kunna finna varandra igen & uppleva nya saker som bara vi gjorde.

Mitt smile täcker hela ansiktet när jag tänker tillbaka på då.

Man kan alltid drömma sig tillbaka dit & känna vid de stunderna som det hade varit igår.

Jag ångrar inget.

- Ingen kan ta det ifrån mig , aldrig någonsin.

Han är här nu , underbaringen!

Den snyggaste som "kommer" gå i ett par skor!

Han föddes den 13 Juni kl 19.51

Det lyste kring honom finare än en stjärna & det gör det fortfarande.

Han luktar goare än allt annat & lukten den sitter kvar i allt han nuddar vid.

Jag lär mig varje dag något nytt om honom, vi börjar bli ett team.

Han lägger sin hand på min arm just nu när jag skriver detta , medans han sover i mitt knä.

Det är svårt att få tiden till att kunna sitta såhär oberört och skriva.

Det är inte "bara" längre.

Men det blir bara 1 skatt.

Jag vill inte ha fler barn ,

Jag vet att många säger det , men jag menar det.

Psykiskt sett så har det varit väldigt tungt för mig ,

men ja ångrar det inte.

Jag uppskattar saker nu , som jag kanske inte gjorde innan.

Nu kan man vara jätte glad över att ta en dusch på 10 min.

Innan har jag tyckt att det varit drygt att hoppa in i duschen.

Det var ett måste då , nu är det något man verkligen vill!

Hade jag fått gjort en sak annorlunda så hade det varit dom första veckorna.

Vila & vänta med besök!

Det var full rulle hela tiden & jag kunde inte sova speciellt mycke heller, någon enstaka timme varje natt kanske.

Inte nog med det , vilket jävla ansvar man får som mamma.

Kan ju säga att papporna är inte ens i närheten.

Elmer heter han & han är verkligen en Elmer.

Han gör mig såå lycklig , även fast ja är helt slut när jag lägger mig på natten.

Så varsegod "bäste vän" du fick mitt gamla namn som jag ville ha om det blev en pojke!

Hur känns det att vara en kopia & att ha så dålig fantasi så du inte kunne komma på något annat namn. Utan väljer det jag absolut ville ha.

Du är död för mig , jag vill aldrig mer se dig.

Förstår egentligen inte hur jag kan känna såhär över ett namn.

Men jag antar att jag ville så starkt ha det & jag blev så otroligt sårad när jag gick in på facebook för att önska dig all lycka till det nya barnet som var påväg , då jag såg att du lagt till namnet på listan över familjemedlemmar.

Men jag är glad nu , över att vi åkte till Marcus mormor den dagen.

Då dom satt och var nyfikna över vad för namn vi hade tänkt.

Hon nämnde namnet Elmer.

Någon vecka efter så var det helt klart att om det blev en liten pojke , så skulle det bli en Elmer.

/ Värmlänningen!

Det är jätte många som har frågat om vi vet vad det är för kön på bebisen.

öhm nej , det vet vi inte.

Lustigt tycker jag , för alla mina vänner som har fött & som ska föda snart vet könet.

Dom som jobbar när man gör ultraljudet i vecka 18 har tydligen ingen plikt att berätta , utan gör det bara om dom vill.

Så det känns som om jag hade gjort ultraljudet i Värmland så hade ja fått reda på det, för det har mina vänner där fått.

Vill ja veta så får jag åka in till en speciell klinik i Göteborg.

Vilket jag inte orkar.

Kan finnas en chans till när ja är i vecka 35 , när man kollar så barnet har lagt sig med huvudet neråt, annars kan man få kolla med ultraljud & då kan man kanske lista ut könet.

Var hos barnmorskan i onsdags & hon kände , & den ligger redan neråt.

Vilket kan ändra sig iof , men det tror jag inte att det gör =)

Det är många som tror det blir en tjej , jag tror bägge väldigt ofta.

Jag har faktiskt ingenaning & för den delen blir jag lika glad oavsett =)

Vi har iaf 2 namn & dom berättas inte för någon!

Speciellt inte efter att en väldigt god vän till mig visste vad jag ville ha för namn om det blev en pojke , det slutade med att hon tog det nu när hon fick en pojke.

Inte helt okej , iof skulle vi kunna ha det eftersom det inte är någon ja umgås med längre & tänker inte göra heller.

Jag tycker det handlar om respekt , jag skulle aldrig kunna göra så om ja visste att en nära vän gick & bar på ett "drömnamn" som han/hon verkligen skulle vilja ha.

Jag litade soppas på personen så jag berättade det för henne & det stör mig!

Hon var även den första av mina vänner som jag berättade att jag skulle ha barn för! Eller hon var nog den enda , eftersom typ alla fick reda på det via Facebook.

Ja visst det är kanske bara ett namn, men jag hade verkligen velat att min son skulle ha det namnet. Nu vill jag ju inte ha det längre heller efter allt , men jag älskar det namnet.

Sen så är det ju inte säkert att ja kommer få en son heller , men jag kommer ändå alltid att tycka att ja fick en kniv i ryggen.

Men man lär ju säg att vilka man kan lita på & det är väll så livet är bara.

Iallafall så blir det en underbar bebis klädd i vitt , för dom som undrar =)

Ja, idag är man i vecka 26 ^^

Det går så fort alltihop.

Igår kväll när jag satt med mitt korsord (som jag har blivit helt förälskad i ,haha) Då tryckte bebisen på riktigt. & det är alltid på högersidan , så jag hade så ont "under" revbenen.

Den börjar bli stor nu, därför är jag lite öm.

Bebisen är drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 760 gram.

Min graviditet har varit/är kanon , förutom tröttheten jag hade i början. Nu kan jag gå upp jätte tidigt utan problem.

Sen blir det ju alltid ett toa besök under natten , men inget som stör mig så mycket.

Nästa vecka ska jag ringa till en fotograf i Lysekil.

Beställa tid för gravidfotografering!!

Det är ett MÅSTE för mig! :D

Man ska vara runt 7 - 8 månaden när man gör det , så det får bli i maj hade jag tänkt :)

Mamma fråga om vi ska döpa bebisen.

Och jag har varit lite bitter på allt ibland eftersom hormonerna flyger uppochner vissa dagar.

Just den dagen hade jag gått och tänkt på att jag tycker det är synd att vår bebis inte blir född i Värmland, av många orsaker.

Iaf så svarade jag,

- Ska ungen döpas så ska den döpas i VÄRMLAND.. Alla ska få åka härifrån & dit! (Västragötaland, 23 mil till Sunne)

Det skulle bara vara nyttigt för dom att få se vart jag kommer ifrån åxå! 

- Mamma försöker säga till mig att det finns fina kyrkor här med , men ja brydde mig inte om kyrkan.

Utan om att jag som har burit vår älskade lilla bebis i 9månader , kunde få bestämma i vilket län den ska få vatten i frisyren!

Just det , No Big deal! Det är bara lite vatten i frillan!

- Men allt blev ganska ironiskt! Och jag ser bilden framför mig. När alla kommer in i Sunnekyrka , as trötta för att dom fått åka långt! (tänk er , vargen ur filmen svärdet i stenen. Som går fram och tillbaka så han knappt får luft!! Haha , ursäkta min störda humor!)

& sen några timmar senare så åker vi alla hem igen! Hahaha

Jag har blivit värmländsk patriot under graviditeten, haha.

Men jag har ju inte varit där sen september.

Man tänker tillbaka mycket på sin barndom och ungdom med och ett tag drömde jag väldigt mycket om personerna jag umgicks med på lågstadiet.

Marcus brukar säga till mig att Värmland inte ligger i Sverige , som en kul grej! Men det bryr jag mig inte om :P

Han brukar även skoja om mina Ä-Ljud , som ja förvärrar med flit ibland! :)

Förbannat fin låt , som jag nynnar på nästan varje dag nu.

För det är precis så jag känner.

Och jag tänker på saker som kunde ha varit annorlunda.

Daniel Adams-Ray - Förlåt att jag aldrigt sagt förlåt.

Refräng:
Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt